Its the little words
Mitt i min jobb-depression jag har haft idag (tröttheten efter en veckas jobb dygnet runt slog hårt idag) kom jag att tänka på något som Anna sa för nån vecka sen.
Vi satt i min bil, påväg hem från stan, vi hade säkert varit och kollat på nån Hundra-match. Vi lyssnar på min übernajsiga nybrända skiva och jag berättar om någon sjuk bra artist och spelar upp låten. Varpå Anna säger något i stil med.
"Hur orkar du hålla kolla på all ny musik? Det är nog därför du håller på med sån musik och jag med klassisk"
Och så tändes en liten gnista hopp i mitt hjärta!
